Frimuraren nr 4, 2024

Riddarsalen nyrenoverad

Idégivaren till Ordens Hederstecken

Stipendieutdelning i Stamhuset

Frimuraren tidskrift för svenska frimurare orden | nr 4 | 2024

Heraldik, ett tidlöst språk i tiden Följ med in i heraldikens spännande värld.

Frimurarna i samhället

HM Drottningen och mottagare av forskningsanslag i Stockholm 2023

förkalkningens sjukdomar (hjärt- och kärlsjukdomar) vilket är västvärldens vanligaste dödsorsak och omvårdnadsforsk- ning, det vill säga hur man utvecklar själva omhändertagan- det av gamla och svårt sjuka patienter med stora hjälpbehov. Huvudprincipen är att ett forskningsprojekt, som fortlö- pande kan redovisa goda resultat, ska kunna räkna med Fri- murarestiftelsens stöd under fem år. Det är ett uttryck för insikten att all forskning är långsiktig. Stiftelsens styrelse, i samverkan med frimurarsamhällena i Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg, Malmö/Lund och Helsingfors, möter årligen forskarna vid högtidliga ut- delningsceremonier på respektive ort. Genom frivilliga bidrag, donationer och testamentariska förordnanden samt en aktiv kapitalförvaltning av värde- papper och fastigheter kan stiftelsen ge långsik- tigt och betydelsefullt stöd till forskning om och vården av våra äldre. Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva.

Frimurarestiftelsen arbetar med inriktning på de äldres be- hov. Verksamheten går tillbaka till år 1911 då man fann ett stort behov av ett ålderdomshem. Konung Gustaf V, Drottning Victoria samt Kronprins Gustaf Adolf stödde tanken och Frimurarehemmet i Lidingö började byg- gas i takt med att medel samlades in. Under 1970-talet kunde samhället erbjuda motsvarande eller bättre äldre- boende. Lidingöhemmet avyttrades år 1980 och likviden blev grundkapital till den nuvarande stiftelsen, som gavs en ny inriktning. Stiftelsens mål blev oförändrat att möta de äldres behov och verksamheten har sedan dess utövats genom att huvudsakligen stödja geriatrisk forskning och att bedriva hjälpverksamhet bland äldre behövande, främst genom organisationer med denna inriktning. Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Stiftelse kunde under 2022 lämna bidrag på närmare 15,3 mkr; huvuddelen, 12,2 mkr, gick till geriatrisk forskning. Frimurarestiftelsen prioriterar tre forskningsom- råden. Det är forskning kring hjärnans nedbry- tande sjukdomar (demenssjukdomar, Parkinson och stroke) som kräver mycket stora vårdresurser av samhället. Vidare stöds forskningen kring åder-

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Stiftelse Box 170, 101 23 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post frims@frimurarorden.se bankgiro 700-0557

innehåll

Redaktörens spalt Broder! Ännu ett frimureriskt år håller nu på att gå mot sitt slut. Detta innebär för många av oss ett mycket välbehövligt uppehåll när det även lackar mot jul och ett stundande nyår. Nu kan vi vila och samla kraft och ladda batterierna inför det kommande året som garanterat lär vara laddat med nya utmaningar. Det här året har säkerligen inneburit både goda samtal och att det stiftats en hel del nya bekantskaper med både nya och gamla bröder. Det har i varje fall jag fått uppleva. Som medlem sedan 2009 har jag nu haft grad X sedan förra året och nu är det i stort sett enbart bröder som är yngre än jag som får sin första grad. Femton år går fort, särskilt när man har en gemenskap som förbrödrar. Hur gör vi då för att ha en Orden som växer? I detta nummer pekar Stormästaren ut riktlinjerna inför 2025 och han ger även tips om hur vi når en växande Orden. Läs och begrunda. Här finns det garanterat tips att ta till sig. Varje år tillkommer ungefär 800 bröder i vår långa brödrakedja. Titta därför en extra gång omkring dig och sondera ännu en gång bland dina manliga bekanta. Det finns garanterat någon som är intresserad av att bli frimurare eller i varje fall är lite nyfiken på vad vi håller på med. Börja exempelvis med att ge ett exemplar av den här tidningen. Det har jag gjort vid ett antal tillfällen. – Hej! Här får du något att läsa inför helgen. Tycker du det här verkar vara intressant, så kan vi ta en fika och samtala under nästa vecka.

I detta nummer Stor glädje vid Stormästarens 75-årsjubileum Heraldik – ett medeltida kulturarv Riddarsalen i Stamhuset nyrenoverad Drottningen delade ut stipendier till forskning Brodern bakom Ordens Hederstecken Postumt värdig ett hederstecken Möte med OHT-gruppen i Uppsala Mellersta Norrlands Provinsialloge firar 50 år

4 6

12 14 16 17 18 20 22 24 25 26 27 28

Ny frimurarklubb i Sölvesborg

Orden vidgar vyerna

Lyckat möte med engelska frimurare

Nordiskt Andreasmöte i Åbo

Frimurarakademien William Chalmers

Brödrautvecklingens år genom kvalitet och delaktighet

Medlemsavgifter & Ordens ekonomi 30 Så fungerar orden – Stabsorganisationen, del 1: storsekreteraren 31 Så fungerar orden – Stabsorganisationen, del 2: kansliet 32 Arkiv, bibliotek och museum förnyas 34 Behöver jag vara kristen för att vara med i Orden? 36 ”Jag är den jag är” – om Guds namn 38

Du har nu lämnat över något som personen själv kan ta del av i sin egen takt. Och du har även överlämnat bollen att ta kontakt till någon annan. Faller detta väl ut har vi snart en ny broder i vår brödrakedja.

Och har du ingen extra tidning, så ska detta finnas hos din loge. Ett tips bara.

I alla nummer Ordens högste prelat: Löftet och gåvan

40 42 43 44 48

Korsord

Tills vi ses och hörs igen i nummer ett 2025. Allt gott!

Frimuraren för 70 år sedan

Notiser

Stormästarens sida: Mycket att glädjas över

Ulf Hjelting, redaktör

Omslag: Heraldiker Thomas Falk målar en sköld för en loge i Orden. bild: Mats Gärdfors

orden | stormästaren 75 år

Stormästare Christer Persson mottar hyllningsadresser från Stormästarna från Island och Norge.

Stor glädje vid Stormästarens 75-årsjubileum V id middagstid den 15 sep- Ordens Stormästare fyllde i somras 75 år och i september var det dags för jubileumsmottagning i Stamhuset. En tillställning som innehöll såväl pompa och ståt, medryckande musik och tal. med grön sits och rygg. Allt ljust och upplyst av dagens varma sol. Bakom kulisserna: den muntra brådska som alltid råder vid kalas. Lång rad gratulanter Stormästare Christer Persson tillsam- mans med sin hustru Karin och alla kunde i lugn ordning gå fram och gratulera Stormästaren.

Med alla på plats vid borden, efter passage i buffén av läckerheter, gjorde Stormästaren med hustru sin entré var på kalaset kunde börja på allvar. Det visade sig strax att taktpinnen hölls av Torsten Bergström som lät inleda med ”Happy Birthday to You” tillsammans med alla gäster. Två generationer av Stormästarens familj uppenbarade sig överraskande. Under eftermiddagen flödade musikunderhållningen av såväl operasång som gospel. Alla ordförande mästare i Stamhuset steg upp och frambar sina hjärtligaste gratulationer.

tember samlade man sig till Stormästare Christer Perssons hyllning med anledning av hans 75-årsdag. Mängder av kända och seniora bröder fyllde Stamhusets foajé, som knappt var stor nog att rymma alla. I bakgrunden repeterade musi- ker. Frimurarsamhället i Norrtelje skyndade fram och åter med de sista förberedelserna. Förfriskningar bars fram och samtalen pågick för fullt. Långa linnedukade bord, gyllene stolar

Några av oss stod ute i solen och gjorde tjänst som en slags informell mottagningskommitté som ägnade anländande damer uppmärksamhet. Så småningom ljöd kommandot att det var dags för alla att ställa upp sig i kolonn om två och två och bereda sig på intåg. I Pelarsalen väntade

orden | stormästaren 75 år

Den inbjudna kören spred härlig gospelglädje och fick nästan taket att lyfta.

Ett särskilt tack riktades till Christers hustru Karin, för att vi får ”låna” hennes make.

Ordens provinsial- och kapitelmästare framförde sin hyllning.

Norske Stormästaren Ragnar Tollefsen överlämnar snidad vapen sköld med Christer Perssons vapen.

Även Christers familj var på plats och förgyllde dagen med sin närvaro.

ett ABBA-potpurri som man med viss framgång uppmanade alla gäster att sjunga med i. Så blev det dags för Christers familj att framföra sina varma gratulationer med några personliga ord och vi för- stod att en bättre farfar inte finns! Presidiets bröder yttrade väl valda ord och tackade Christers hustru Karin för stödet och ”lånet” av hennes man. Kalaset avslutades med Christers egna tankar och efter denna fullkom- liga storm av kärlek från bröderna var det var nära att orden stockade sig. Men Christer, en erfaren talare, samlade sig emellertid och förklarade tanken med det väldiga samman- skottet, hela 700 000 kronor, till ”Brödernas väl” och gav anvisningar för dess användning (se även faktaruta här intill). X

De strikta talen var begränsade i antal, men desto vackrare formulerade. Norges och Islands Stormästare fick äran först och harangerade Christer på båda språken och överlämnade rika hedersgåvor. Norges Stormästare pre- senterade dessutom en personlig gåva i form av en utsökt i trä skuren och målad vapensköld. Varm, lyssnande, engagerad Ordens provinsial- och kapitelmästare framträdde i samlad tropp och harang- erade Christer, med en sammanfatt- ning av de viktigaste punkterna i hans ledarskap och personliga egenskaper: en varm, lyssnande och engagerad per- son. Musiknumren förstärktes nu av en gospelkör med orkester som levererade inte färre än sex sångnummer. Peter Möller mottog ordet och berättade om de två kungliga stiftelser som beslutat tillföra Christers satning för ”Brödernas väl” 200 000 kronor per stiftelse. Torsten lät nu operasångarna åter framträda och avslutade musiken med

Fakta insamlingen till brödernas väl Insamlingen inbringade över 700 000 kronor och syftar till att stärka brödrakedjan och Ordens ställning i samhället. Anslag ges till aktiviteter utöver rituellt arbete och kan inkludera bröder, partners, familj eller allmänheten. Sista ansökningsdag för 2025 var den 15 november. För 2026 är sista dag 14 november 2025. Ansökningar med aktivitets beskrivning, budget och belopp skickas till Ordens sigillbevarare och kansler, Svenska Frimurare Orden, Nybrokajen 7, 111 48 Stockholm.

text: Göran Mellblom bild: Mats Gärdfors och Mats Gartz

heraldik

Ulf Magnusson är storintroduktör och i sin roll ansvarig för heraldiska frågor inom Svenska Frimurare Orden. Här fotograferad framför några äldre sköldar. Notera att några av dem innehåller frimureriska symboler, vilket inte längre är brukligt.

Heraldik – ett medeltida kulturarv Inom Frimurarorden är heraldiken levande. Varje loge och brödraförening representeras av en särskild vapensköld och varje år skapas frimurarvapen för nya bröder av grad VIII. Även i vår vardag omges vi dagligen av heraldik, framför allt genom statliga och kommunala myndigheters igenkänningstecken.

D et heraldiska bildspråket har medeltida ursprung och användes inledningsvis för att beteckna personer och släkter. Inte minst i strid var det viktigt att

kunna känna igen vän och fiende. Tidigt antog även städer och riken liknande märken, därför är heral- diska statssymboler ibland äldre än de flaggor som länderna förknippas med idag.

heraldik

Guld och silver är trots sina ädla valörer inte mer värda på en sköld än övriga färger

Riddarsalen i Stamhuset. Här finns sköldarna för nu aktiva riddare och kommendörer med röda korset. Användningen av heraldiska vapen är en del av Ordens kulturarv. Inte bara individer utan även enheter inom Orden har sina vapen. Här sköldar som hänger i Stamhuset. På dessa kan man studera hur heraldiken inom Orden utvecklats under lång tid.

Tinkturregeln Av tradition är antalet färger begränsat inom heral- diken, ofta används begreppet tinktur. Det är ingen slump att samma ord även betyder växtextrakt – det var ju så färger framställdes förr. Att skapa nyanser var svårt och de tinkturer som förekommer inom heraldiken är färgerna svart, blått, rött och grönt samt metallerna guld och silver - var och en med sin bestämda färgkod. De får emellertid inte kombine- ras hur som helst. Heraldikens tinkturregel innebär att färg inte ska ligga mot färg och inte heller metall mot metall. Syftet är att skapa god kontrastverkan. Ulf Magnusson är storintroduktör sedan mars 2023, med ansvar för Frimurarordens heraldik. Han betonar att ett vapen ska sträva mot enkelhet och tydlighet. Idealet är två tinkturer och en symbol. Guld och silver är trots sina ädla valörer inte mer värda på en sköld än övriga färger, understryker Ulf Magnusson: – I heraldikens värld är ett svart hjärta lika fint som ett hjärta av guld.

Frimurarvapen I samband med grad VIII antar varje frimurare ett personligt vapen som består av tre delar: vapenbild, riddarnamn och valspråk. Motiven följer sedvanliga heraldiska regler, men vissa särskilda hänsyn behöver tas, berättar Ulf Magnusson: – Företagsloggor, politiska kännetecken eller symboler som väcker anstöt ska inte användas. Man får inte heller direkt plagiera offentlig heraldik, som till exempel kommunvapen. Förr var det vanligt att frimurarsymboler före- kom i brödernas personliga vapen. Intentionen var god, men när många använde samma symboler blev vapnen ofta alltför lika varandra. Användandet av ordenssymbolik på sköldarna frångicks därför under andra halvan av 1900-talet. Ulf Magnusson nämner ännu en anledning: – Frimureriets symboler omfattar ju alla bröder och bör därför inte förekomma på någons personliga sköld.

heraldik

Thomas Falk, heraldiker i Göta Provinsialloge, mitt i det kreativa arbetet.

Heraldiskt måleri är ett hantverk som fordrar stor noggrannhet. Här målas grundfärg i guld för en myra som kommer att detaljeras längre fram. Thomas handmålar sköldarna och hans viktigaste arbetsredskap är färg och penslar. Här en sköld under produktion. Thomas Falk visar ett antal sköldar som på beställning målats i äldre stil, för att passa in i ett sammanhang. Frimurarvapen kan ärvas på svärdssidan. En broder har därför möjlighet att anta samma vapen som sin far, farfar, farbror, bror eller son, osv. Nedan en sköld som med den romerska siffran efter riddarnamnet visar att det är ett ärvt vapen.

heraldik

Riddarnamn och valspråk Det tar ofta tid för bröderna att bottna i riddarnamn och valspråk, vilka ju ska representera innehavaren av skölden. Förr skrevs fraserna på bildnings- språket latin, men över tid blev svensk text alltmer förekommande. Numera ska endast svenska använ- das. Storintroduktör Ulf Magnusson förtydligar varför riddarnamn och valspråk ska formuleras på ”ärans och hjältarnas språk”: – I dag är det få bröder som förstår

likriktning, utan de regionala skill- naderna är en del av Ordens rika kulturarv. Värmlandsfrimureriet var ursprungligen en Stewardsloge under Göta Provinsialloge och samma ovala sköldar återfinns därför i båda provin- serna. I Värmland är texten emel- lertid av guld, medan Göta använder svarta bokstäver. Även Skånska Provinsiallogen har ovala sköldar, fast av en större modell. En annan oval variant återfinns i Östergötland, där en utskjutande namnskylt utgör sköldens nederkant enligt lokal praxis. Och på några stäl- len förekommer fyrkantiga sköldar med avklippta hörn; det var Ordens dåvarande stormarskalk Wilhelm

Fakta blasonering

latin, även om det förstås kan se stiligt ut. Latin är också svårt, det finns språkliga fel även på gamla vapen. Blasonering Samma riddarnamn kan användas av flera bröder, detsamma gäller valsprå- ket. Även vapenbilden kan vara lik, men så länge någon av vapnets tre olika delar skiljer sig är det inte identiskt. Heraldiken tillåter även att samma vapenbild stili- seras olika när det målas upp. Moderna varumär- ken har ofta en grafisk profil, som exakt styr hur bilder ska återges. Inom heraldiken används i stället en beskrivande text

Med utgångspunkt från blasoneringen ska man kunna måla upp ett vapen. Frimurarordens stora vapen beskrivs med följande text: Delad sköld; övre fältet i silver med rött tempelkors; nedre fältet i guld med ett på röd mark med två tassar stående, till vänster vänt tillbakaseende lejon av samma färg med kluven svans och höger framtass vilande på ett mot marken stående svart tempelkors; bård av guld, som hjälmprydnad på skölden en öppen tornerhjälm med furstlig krona, prydd med tre strutsfjädrar, två av silver och en röd, från vilka uppgår en gyllene lans med ett guldfransat silvervexillum med rött tempelkors; hjälmtäcket svart och guld, som sköldhållare tvenne tempelriddare av silver med rött tempelkors på bröstet; med fjäderbuskar i rött och silver; hållande röd tornerlans samt valspråket

Bennet (1757–1824) som föreslog denna form, så att fler sköldar kunde få plats bredvid varandra. Laserprecision Heraldiken vilar på mång- hundraåriga traditioner,

men i dag används även högteknologi för att tillverka en stor del av Ordens sköldplåtar. Peder Lundin är ordförande i bröd- raföreningen Den Gyllene Lågan i Borås. Han arbetar även som fräsare på en mekanisk verk- stad där sköldämnen

Sigillstamp med det heraldiska vapnet för S:t Andreaslogen De Tre Förenade Kronor i Göteborg.

som kallas blasonering, efter det franska ordet för sköld. Ett vapen kan därför få olika uttryck, beroende på konstnärlig tolkning. Det räknas ändå som samma vapen, eftersom beståndsdelarna är likadana. Vapenbeskrivningen ska helst hålla sig till en enda mening. Ju längre blasonering, desto mer komplext blir vapnet även som bild. Sköldformen varierar Av historiska skäl varierar riddarsköl- darnas format inom Frimurarorden. Det finns emellertid inga planer på

VERITAS PERSUADET*. *Veritas Persuadet betyder ”sanningen övertygar”.

sedan en tid tillbaka kan masspro- duceras. Att skapa ett fungerande verktyg var en teknisk utmaning, men själva tillverkningen är automatiserad. En order går till en maskin med ett skärhuvud av glasfiber, berättar Peder Lundin: – Med laser skär vi ut de ovala sköldarna från platta plåtar, som sedan pressas till rätt form. De välvda plåtarna skickas därefter på pulverlack- ering som ger ytan en silverton.

Heltidsheraldiker En beställare hos verkstaden är Thomas Falk, som har varit heraldiker i Göta Provinsialloge i sex år. De tomma ova- lerna skickas till en extern leverantör, där vapenbilderna lamineras. Som sista

vinjett | gemener hela vägen heraldik

Kung Oscar II:s sköld är ett riktigt konstverk. Dagens heraldik är betydligt stramare, färgschatteringarna och detaljrikedomen på skölden från 1800-talet skulle inte tillämpas idag.

moment lackar Thomas Falk de färdiga vapensköldarna för hand. Originalen tas fram i ett digitalt format, men allt ritas nytt för varje sköld, intygar heraldikern: – Jag återanvänder inga bild element. Om fyra bröder som ska reci- piera vill ha lejon i skölden så blir det stelt om alla lejon är exakt likadana. Allt började 1991, då Thomas Falk kom med i Sällskapet Par Bricole. Han utsågs snart till vapenmålare och behövde då lära sig om heraldik. Det finns ingen formell utbildning, utan självstudier var vägen till kunskap. Sedan tio år tillbaka har Thomas Falk arbetat som heraldiker på heltid. En del beställningar kommer från samlare i utlandet, där någon önskar

en ny konst- närlig tolkning av sitt eget vapen. Andra kunder är privatpersoner som vill utforma ett eget, borgerligt vapen: – Jag vill gärna få in det litet skämt- samma och leker med möjligheterna inom heraldiken, kanske mer än vad andra heraldiker gör. En broder hade spelat bandy tidigare i livet, men det nya intresset var hästar. Så jag ritade ett vapen med en stegrande hingst som håller en bandyklubba.

Kylskåpstestet Inför grad VIII tar heraldi- kern kontakt med de blivande

riddarna och har ett personligt samtal om deras intressen och yrken. Thomas Falk utformar ett 40-tal frimurarvapen per år utifrån dessa intervjuer: – Ju äldre bröderna är, desto längre tid tar samtalen. Deras liv spänner

heraldik

förtar något av poängen, anser Ulf Magnusson. Och att ändra på en ärvd vapenbild bör man undvika, då är det bättre att behålla något element från släktskölden och göra ett helt nytt vapen för sig själv. God heraldik Finns det något särskilt att tänka på

över mycket och det finns därför mer att ösa ur. Thomas Falk brukar uppmana bröderna att sätta upp hans vapenför- slag på kylskåpet under ett par veckor. Tycker den blivande ägaren därefter att något skaver, så justeras förslaget för att kännas bra. Men oftast träffar heraldikern rätt. Frimurarvapnet

Heraldik hörnan kvadrerat vapen

när man kompo- nerar ett vapen?

ska även godkännas av storintroduktören. Målsättningen är att ha en färdig sköld i tid till receptio- nen och lyckligtvis är det sällan något vapenförslag vållar diskussion. En broder bör gärna fundera på sitt kommande vapen och valspråk i god tid. För egen del

Heraldikern Thomas Falk trycker på några kärnpunkter: – Det viktigaste tycker jag är att ha balans i skölden. Den ska gärna vara centrerad, så att

Det avbildade frimurarvapnet har tillhört grosshandlare Henrik Viktor Montgomery, född 1820 i Östra Ryd, Östergötland, död 1905 i Göteborg. riddarnamn : equ a sepulcro. s:to (Riddare av Heliga Graven) valspråk : hjärtlighet, vänskap, min glädje Ätten Montgomery härstammar från den normandisk-skotska adeln och kan spåras tillbaka till 900-talet. På 1100-talet flyttade släkten till Skottland, där de etablerade sig vid Eglinton Castle. John Montgomery, en köpman från Campbeltown i Skottland, invandrade till Stockholm 1720 och introducerades på det svenska Riddarhuset 1736. Henrik Viktor Montgomerys frimurarsköld bygger på släktens adelsvapen. Liljorna kommer från Huset Montgomery, Lords of Adrossan och Eglinton, och de tre safirringarna kommer ifrån Huset Montgomery, en ökad heder för earlen av Eglinton. Intressant skillnad: i originalvapnet är bården av guld med rött och inte rött med guld. En sköld som delas i fyra fält på detta sätt kallas kvadrerad, där fälten 1 och 4 respektive 2 och 3 har samma utseende. Ett kvadrerat vapen är ett sammansatt vapen av två grenar/familjer, vilket är oerhört vanligt bland just adliga vapen. Av heraldisk kutym används kvadrering mycket sparsamt i andra sammanhang, vilket gäller såväl borgerliga vapen som frimurarvapen.

man inte upplever att skölden faller åt ena eller andra hållet. Symbolerna ska också vara så stora och tydliga som möjligt, idealet är ju att ett vapen ska kunna avläsas på håll. Storintroduktör Ulf Magnusson har sin upp- fattning klar om vad som är ett bra vapen: – Ju enklare, desto stiligare. Begreppet less is more gäller även inom heraldiken. Är blasone- ringen väldigt lång, antyder det att vapnet bör förenklas. På medeltiden betraktades det

Peder Lundin ser till att plåtarna till sköldarna skärs ut, pressas till rätt form och pulverlackeras.

Ett omålat sköldämne.

började Ulf Magnusson att tänka på sitt vapen redan i grad IV-V: – Ett vapen går att

jämföra med ett före- tags logotyp. Man ska

känna sig stolt över sin sköld, när man slutligen bestämt sig. Vapnet ska säga något, det ska vara ett motto efter vilket man vill leva. Helst ska valspråk, rid- darnamn och bild hänga ihop, men så blir det inte alltid. Ärvda vapen

personliga sigillet som legitimation vid transaktioner. I dag används som bekant oftast körkort eller Bank-ID. Ett frimurarvapen har visserligen ingen liknande rättsverkan, men det avslö- jar troligtvis mer om vem personen verkligen är. X text: Pether Ribbefors bild: Mats Gärdfors, Mats Gartz, Thomas Falk och Rickard Alström

Frimurarvapen kan ärvas på svärds- sidan. En son har därför möjlighet att anta samma vapen som sin far, farfar, farbror eller bror. Detsamma gäller dock inte för någons morbror eller morfar, som ju hör till den kvinnliga släktlinjen. I det fall ett riddarnamn ärvs, läggs en romersk siffra till för att illustrera vem i raden vapnet avser. Det har förekommit att valspråk för ärvda vapen har bytts ut, men det

text: Thomas Falk, heraldiker GPL Fler frimurarvapen presenteras under samma rubrik i kommande utgåvor.

orden | riddarsalen

Riddarsalens nyrenoverade tak är en upplevelse. Bakom orgeln kommer den gamla ytan att sparas. Allt övrigt på orgelläktaren ska renoveras. Alla detaljer och färger harmonierar och skapar en enastående helhet. I somras pågick renoveringen. Här riddarkorets sfinxer draperade i skyddsplast. Under arbetets gång fylldes stora delar av Riddarsalen av arbetsställningar.

Det färdiga resultatet, en ny

renoverad Riddarsal, för första gången sen den skapades.

orden | riddarsalen

Att sköta en fastighet innebär en hel del arbete. Och att äga en äldre fastighet innebär ännu mera arbete, inte minst i form av underhåll. Nu är renoveringen av Riddarsalens tak i Stamhuset klar och Frimuraren har talat med överkastellan Lars-Erik Wahlberg om arbetet. Riddarsalen i Stamhuset nyrenoverad

Vad jag vet är detta första gången sedan Orden köpte huset som taket renoverats.

T aket i Riddarsalen är nu renoverat och är nu lika klarblått som vid invigningen. – A llt började för cirka sex år sedan då jag insåg att taket i Riddarsalen var i behov av renovering. Taket var närmast brunt av både rökning inomhus och äldre tiders vedeldning.

– Han gör alla måleriarbeten i Stamhuset och har gjort så under hela min tid som överkastellan. Det ska vara färg av rätt typ och rätt blandning och rätt kulör och det är bland annat detta som Länsstyrelsen hjälper till med. Och nu är allt renoverat och klart? – Ja, men vid sådana här renoveringar bör det alltid lämnas lite så att det går att se

Stuckaturen höll på att lossna både där och i Johannessalen, säger Lars-Erik Wahlberg. Men att renovera i en byggnad som Bååtska palatset gör man inte hur som helst. Därför kontaktades Länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen har bidragit med både råd och ekonomiskt stöd i arbetet. Att göra rent ett tak som det i Riddarsalen kräver en viss teknik och i vanliga fall används en typ av bröd som ”bakas” av konser- vatorn och som brukar innehålla ingredienserna mjöl, vatten, soda och kopparsulfat.

skillnaden före och efter. Det som är bakom orgeln på orgelläktaren har därför lämnats intakt. Fantastiskt roliga år Orden köpte Bååtska palatset 1874. Efter om- och tillbyggnad kunde huset invigas 1877 och det har sedan dess fungerat som Stamhus. – Jag har inte kunnat hitta någon information om att en lik- nande renovering av Riddersalen skett tidigare. Vad jag vet är detta första gången sedan Orden köpte huset som taket renoverats. I december fyller Lars-Erik 75 år och lämnar över stafettpinnen till nästa överkastellan. – Då har jag gjort mitt och

– Jag ville inte att den typen av bröd skulle användas eftersom det även kan innehålla en viss mängd av mögelsporer som vi inte vill ha in i Stamhuset. Det finns en lerliknande massa som användes istället och som fungerar lika bra. Klarblå stjärnhimmel Rengöringen av taket påbörjades för cirka fem år sedan. Nu ser man verkligen en klarblå stjärnhimmel och även stjärnorna. Förutom en rengöring har även ett visst målnings- arbete utförts av en medlem i Orden.

Lars-Erik Wahlberg är överkastellan i Stamhuset.

stämplar ut. Det har varit fantastiskt roliga år med många spännande uppdrag. Näste person på posten som överkastellan har ett stort projekt framför sig och det är byte av golv i Bankettsalen. Vi har ett unikt Stamhus och det är ett stort ansvar att sköta och utveckla huset, avslutar Lars-Erik Wahlberg. X

text: Ulf Hjelting bild: Mats Gartz och John Fahlnaes

orden | stipendieutdelning

Drottningen (något skymd) hälsar på alla som närvarade.

Drottningen delade ut stipendier till forskning Hennes Majestät Drottning Silvia kom till Ordens

Stamhus i Stockholm i oktober för att dela ut stipendier från Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm. En stipendieutdelning som även bjöd på en mycket intressant föreläsning. V arje år delar Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm ut anslag till pediatrisk forskning. År 2024 uppgår stiftelsens anslag till tio miljoner kronor

huvudakten, utdelningen av de olika stipendierna, där stipendiaterna ur drottningens hand fick motta sina stipendier. Ungdomar, missbruk och kriminalitet Liksom tidigare år följes utdelningen av den mycket uppskattade föreläsningen, där en av stipendiaterna lät oss som närvarade fördjupa oss inom ett visst område. I år genomfördes föreläsningen av doktorand Ida Mälarstig från Karolinska institutet. Ida Mälarstig är psykolog och doktorand med fokus på att utforma och utvärdera psykologisk behandling för ungdomar

som i år delades ut till 20 närvarande stipendiater. Stiftelsens inspektör Sven-Åke Bergkvist hälsade alla välkomna och gjorde alla närvarande upp- märksamma på hur vi skulle förbereda oss inför det stundande kungliga besöket. I Oscarssalen i Stamhuset inväntade stipen- diaterna tillsammans med inbjudna gäster och närvarande medlemmar ur vår Orden möjlighe- ten att trycka drottningens hand. Så vidtog själva

orden | stipendieutdelning

Stipendiaterna Dennis Rootsi och Resthie Putri, båda från Karolinska institutet, flankerar drottning Silvia.

Drottningen och stipendiater i Riddarsalen.

pilotstudie med 42 ungdomar för att se om A-CRA kan ge att annat resultat. För detta arbete har Ida erhållit ett stipendium från stiftelsen. Efter föreläsningen vidtog ett trevligt mingel i Riddarsalen innan den efterföljande lunchen intogs i Pelarsalen. Stipendierna som delades ut denna dag är till för att göra världen en smula bättre. X

med substansbruk och kriminellt eller allvarligt normbrytande beteende i institutionsvård. Hennes forskning är inriktad på hur psykologisk behandling för ungdomar med omfattande substans- bruk och kriminellt beteende kan utformas för att vara effektiv även i institutionsvård. Föreläsningen kretsade kring behandlingen Adolescent Community Reinforcement Approach (A-CRA) och hur den kan användas. Forskning visar att cirka 40 procent av de som genomgått någon form av institutionsvård faller tillbaka i missbruk och kriminalitet inom ett år. Nu genomförs en

text: Ulf Hjelting bild: FruBergkvist

Fakta stiftelsen frimurare barnhuset i stockholm Stiftelsens ändamål är, enligt stadgarna: att till danande av goda och samhällsnyttiga medborgare understödja vård och fostran av barn och ungdom. Understöd kan även lämnas dels till sådan vetenskaplig, främst medicinsk, psykologisk eller pedagogisk forskning, som kan ha betydelse för stiftelsens huvudändamål, dels, om särskilda skäl föreligger, för fortsatt stöd under begränsat antal år till personer, som varit föremål för stiftelsens omsorg. Drottningen är stiftelsens beskyddare och har sedan 1995 deltagit i den årliga stipendieutdelningen.

orden | ordens hederstececken

Brodern bakom Ordens Hederstecken

Tillkomsten av tecknet Den 20 januari 1945 inkom till

Ordens kansli en skrivelse från läns- veterinären i Kronobergs län, Henrik Hasselgren, där han vördsamt framläg- ger förslaget att Ordens Stormästare kunde instifta en frimurarmedalj att tilldelas förtjänta bröder. Hasselgren fick snabbt svar från Ordens ledning som uttalade sympati för förslaget. Därefter förekommer inte namnet Hasselgren i något protokoll eller andra arkivhandlingar – han verkar bortglömd. Förslaget remitterades till drätsel- och logedirektorierna med uppdrag att gemensamt utreda frågan och inkomma med förslag till handläggning. Direktorierna utarbetade gedigna underlag så att Stormästaren, Hans Majestät Konung Gustaf V, kunde instifta ett Svenska Frimurare Ordens Hederstecken. Den 8 mars 1947 utnämn- des de första tio inneha- varna av Ordens Hederstecken. Alla hade utöver uppdrag som ämbetsmän bidragit till Ordens aktiviteter på olika sätt. OHT delas ut som ett ”vedermäle av utomordentliga förtjänster till gagn för Orden och dess verksamhet.” Totalt har hittills 275 bröder tilldelats OHT och när detta läses hösten 2024 lever 37 av det til�- låtna antalet 48. Ironiskt nog fick alltså Hasselgren själv varken OHT eller någon annan frimurerisk utmärkelse. Vem var han? Hasselgrens driftighet och engagemang inom många fält är imponerande. Han var en kunskapsspridare av stora mått, närmast en folkbildare. Men har uppenbarligen varit bortglömd tills nu, vilket framgår av Bo Lindquists

“Äras den som äras bör” är rätta ordet när det kommer till Henrik Constantin Hasselgren, vars idé gav upphov till Ordens Hederstecken, men som själv inte fick motta värdigheten under sin levnad.

I augusti 2022 hade innehavarna av Ordens Hederstecken, OHT, sin årliga träff i Stockholm. Då upp- märksammades att det var 75 år sedan OHT utdelades för första gången. OHT-brodern Bo Lindquist höll ett föredrag med rubriken ”Nya rön om OHT-utmärkelsens tillkomst”. Han underströk att det tidigare saknats information om bakgrunden till instiftandet av OHT och att han genom Den person Bo Lindquist upp- täckte genom sina efter- forskningar var frimu- raren Henrik Constantin Hasselgren, född 1877 i Stockholm, död 1958 och begravd i Växjö. Bo skrev en upp- sats som publicerades i Acta Masonica arkivarbete fått fram informa- tion i frågan. Scandinavica 2022. Han betonade att Hasselgren aldrig själv fick någon frimurerisk utmärkelse, trots att Ordens ledning mottog och besvarade Hasselgrens fö rslag positivt och satte

igång en utredning som resul- terade i att kung Gustaf V som Stormästare instiftade Ordens Hederstecken år 1946. Hasselgren levde till 1958. Så småningom överläm- nades uppsatsen till OHT-

gruppens styrelse som var mycket positiva till idén att Hasselgren skulle upp- märk-

sammas postumt. De fann dock att

detta inte ingick i deras mandat eftersom det är Stormästaren som utser mottagare av Ordens Hederstecken. Men Bo gav inte upp. Frågan lämnades över till Stormästarens ståthål- lare, Göran Karlsson, som gjorde en föredragning för Ordens ledning. Av flera skäl kunde man inte tilldela Hasselgren OHT postumt.

Henrik Constantin Hasselgren föddes i Stockholm 1877 och avled i Växjö drygt 80 år gammal.

Då väcktes idén om ett diplom som ger Hasselgren ”den värdighet som tillkommer innehavare av OHT” och som skulle pryda en vägg i frimurarhu- set i Växjö, den frimureriska ort med vilken Hasselgren mest förknippas.

orden | ordens hederstececken

Postumt värdig ett hederstecken För första gången har värdigheten av Ordens Hederstecken utdelats postumt, nämligen till dess iniativtagare, Henrik Constantin Hasselgren.

Ordens Hederstecken, OHT, i sitt nuvarande utseende. OHT delades för första gången ut till tio förtjänta frimurare den 8 mars 1947.

uppsats som beskriver hans bakgrund och gärning. Hasselgren var en osedvanligt kreativ och engagerad person. Han avlade veterinärexamen vid Kungliga Veterinärinstitutet 1901, disputerade i Washington, USA, och innehade veterinärförordnanden i skilda delar av Sverige och slutade som länsveterinär i Kronobergs län. Hasselgren hade en omfattande vetenskaplig och populärvetenskap- lig litterär produktion inom zoologi, botanik, veterinärmedicin, ornitologi, geologi, bakteriologi, men även inom musik och frimureri. Han framträdde ofta med föredrag baserade på sin skriftliga produktion. Utöver detta hade han länge en plats i symfonior- kestern i Växjö med flöjt som huvud- instrument. Hans totala antal tryckta skrifter, uppsatser och korta debattin- lägg omfattar drygt 300 arbeten. Hasselgren som frimurare Henrik Hasselgren var en trogen och engagerad frimurare med aktiviteter och receptioner inom fyra fördelningar allt efter förflyttningar till följd av hans yrke. Hans Riddarnamn var Eqv a Constantia med innebörden Riddaren av ”Karaktärsfasthet” eller ”Ståndaktighet”. Valspråket Hac Constanter Hora torde innebära ”Alltid vid denna tidpunkt” alternativt ”Alltid i tid”. Hasselgrens förslag var avgörande för inrättandet OHT. Tyvärr har hans initiativ inte uppmärksammats tidi- gare. Han, vars förslag gett så många frimurare ära när de arbetat för Ordens gagn, har nu postumt hedrats med det diplom som i Växjö avtäckts av OSM och tilldelas därmed äntligen den ära som tillkommer varje broder som erhåller Ordens Hederstecken. X

grav som Bo prydde med en vacker bukett i höstfärger. Efter detta säl- lade vi oss till andra inbjudna gäster som samlats vid den avsedda platsen för diplomet. Där fanns OHT- gruppens styrelse tillsammans med andra som bar OHT-korset om hal- sen. Skånska provinsiallogen var väl representerad liksom medlemmar i frimurarsamfälligheten i Växjö. Till denna högtid var även två av Henrik Hasselgrens barnbarn, Cecilia och Henrik, inbjudna men olika orsaker förhindrade dem att närvara. Platsen vid kapprummet är vald så att diplomet möter alla som kom- mer till S:t Johnneslogen Kronoberg och de andra frimurarenheterna i Växjö. Diplomet hänger tillsam- mans med Hasselgrens sköld. När ordförande mästaren i S:t Johanneslogen Kronoberg, Johan Yman, hälsat välkommen tog Ordens Stormästare ordet och lät Bo Lindquist och Göran Karlsson berätta om bakgrunden till denna händelse. Därefter lyftes täckelsen av och Ordens stormästare kunde läsa texten om utmärkelsen. Deltagarna samlades sedan i salongerna med ett glas bubbel i handen och sträckte sig efter bordets tilltugg innan man tillsammans med en stor skara frimurare från Växjötrakten samlades till loge med reception i S:t Johannes lärlingars grad. X

Stormästaren avtäcker diplomet till Henrik Hasselgren.

N är Ordens Stor mästare, Christer mönster hämtat från kungliga slot- tet, blev diplomet som tillkännagav att Henrik Constantin Hasselgren postumt tillerkänts ”den värdig- het som tillkommer innehavare av Ordens Hederstecken” läsbart. Ordens Hederstecken (OHT) har aldrig tidigare delats ut postumt och det ska förhoppningvis inte heller behöva ske i framtiden. Det var Bo Lindquist, själv inne- havare av OHT, som först uppmär- kammade att Henrik Constantin Hasselgren själv aldrig förärades Persson, lyfte bort den vackra textilen, med OHT trots att han var initativtaga- ren till denna utmärkelse (se artikel här intill). Det är alltså Bo Lindquists efter- forskningar som ligger till grund för det unika tillfälle som nyligen ägde rum i Växjö. För Bo själv började högtiden redan på eftermiddagen med ett besök på Skogslyckans kyrkogård och Henrik Hasselgrens

text: Bo Lindquist, Johan Yman och Kjell Mazetti (bearbetning)

text och bild: Kjell Mazetti

orden | oht-möte

Möte med OHT-gruppen i Uppsala Ordens Hederstecken (OHT) kan tilldelas medlem av Svenska Frimurare Orden som utfört särskilt förtjänstfullt arbete Orden till gagn. Årets möte för innehavare av OHT ägde rum i Uppsala i september.

Den traditionella gruppbilden togs i Johannessalen.

G ruppens sekreterare Jan Grenerfors hade gjort ett berömvärt förarbete och den 27 personer starka gruppen kunde checka in på hotellet i god tid före kvällens loge- besök. Medföljande damer samlades i hotellets matsal där de efter mingel och en god måltid underhölls med sång ur ”Gluntarna” framförda av Erik Hellerstedt, Anders och Gunnar Wall. De 16 OHT-arna delade upp sig så att både S:t Johanneslogen Stenbocken och S:t Andreaslogen S:t Laurentius fick besök av de tillresta gästerna. Efter logerna samlades man till gemensam brödramåltid i Johannessalen. Innan taffeln bröts höll OHT-gruppens för- ordnade ordförande Peter Möller tacktal och överlämnade en ljusstake med ett brinnande ljus till Magnus Åkerman. Minnesstund och årsmöte På lördagsmorgonen genomfördes års- mötet. Före mötet hölls en stilla stund till minne av de OHT-medlemmar som gått ur tiden: gruppens tidigare ordförande Dan Ekenstierna, Rune Axelsson, Frans Forsblad samt Boo Nelson. Stunden avslutades med en dikt ur Bo Setterlinds poesiskatt.

Genom att bära in färdigdukade bord i Johannessalen kunde man ordna plats för en brödramåltid efter loge. OHT-bröderna placerades sedan så att umgänge kunde ske med uppsalabröder.

period i vår historia. Efter lunch på närbelägna Odinsborg fortsatte resan till Linnés Hammarby där gruppen möttes av dignade fruktträden och höstblommor. På lördagskvällen samlades OHT- gruppen med respektive för att tillsammans med inbjudna gäster avnjuta årets OHT-middag. Denna är, åtminstone enligt er rapportör, årets upplevelse för den sker tillsammans med livskamraten och man får dela glädjen med den man delar vardagen med. Söndagen var avresedag och del- tagarna skildes med fromma för- hoppningar om att ses i frimureriska sammanhang innan den planerade träffen i Falun år 2025. X

4-6 september med besök hos S:t Johanneslogen Gustaf Wasa och Brödraföreningen Dalarnes Andreas Bröder. OHT-gruppen grundades i Falun år 2000, så år 2025 kan gruppen fira sitt 25-årsjubileum. Under mötet informerade Bo Lindquist om att Henrik Constantin Hasselgren som tog initiativ till att skapa Ordens Hederstecken kommer att hedras postumt genom ett diplom som avtäcks av OSM Christer Persson den 21 oktober i Växjö. Besök i Gamla Uppsala Efter årsmötet for gruppen till Gamla Uppsala. Guiden berättade om de utgrävningar som skett och den kunskap som fynden i den östra högen gett om vendeltid, en för många okänd

Årsmötet informerades om att nästa möte äger rum i Falun den

text och bild: Kjell Mazetti

ARV och GÅVOR

Sedan 1753 har det som idag är Stielsen Frimurare Barnhuset i Stockholm erhållit arv och gåvor från bland annat Svenska Frimurare Ordens medlemmar. Idag delar stielsen ut cirka 24 miljoner kronor årligen till behövande barn och ungdomar, samt till forskning inom barn- och ungdomssjukdomar. Många hedrar jubilarer och vid kondoleanser genom en gåva till Stielsen. Ditt bidrag behövs och gör nytta. För kontakt: ss@frimurarorden.se

jubileum | mellersta norrlands provinsialloge 50 år

ett S:t Andreasförbund och ”äntligen en Norrlands provinsial Loge”. Det kom dock att dröja och först år 1960 fanns en kapitelloge på plats i fri- murarhuset. Den hade Västernorrlands och Jämtlands län som upptagnings- område och fick namnet Stewardslogen i Härnösand. Provinsiallogen grundas 13 år senare fattades beslutet att konsti- tuera en provinsialloge i Härnösand och invigningen ägde rum den 19 maj 1974. Invigningen inleddes med en gudstjänst i Säbrå kyrka och fortsatte i Härnösand där hela 225 frimurarbrö- der deltog. Provinsialmästaren Nils Lindström höll ett tal som kännetecknades av glädje och tacksamhet över att ”Den lyckliga stund som norrländska fri- murarebröder längtat efter i 70 år, nu kommit”. Han avslutade med de ord som än i dag möter oss i våra logeloka- ler: Non nobis Domine des nomini tuo gloriam (Äran tillkommer icke oss utan Ditt namn, Herre). I juli 1998 utbröt en brand i fastigheten med omfattande vatten- skador som följd. Skadorna omfattade huvudsakligen expeditionslokalerna. Den vackra och för sin speciella stil uppskattade johannessalen klarade sig undan förödelsen. Under brandnat- ten utförde många bröder värdefulla insatser för att föra hotade inventarier i säkerhet. Lyckad fördelningsdag Våren 2022 hölls den första fördel- ningsdagen i Härnösand. Dagen – som var öppen för bröder av alla grader – gav oss möjlighet att foga nya länkar till vår oupplösliga brödrakedja så att nu fler har möjlighet att närma sig Ordens ideal och den ovärderliga brödragemenskapen. I april 2024 startade åter en brand i en lägenhet i anslutning till frimu- rarhuset. Tack vare hårt arbete från räddningstjänsten så lyckades man förhindra att branden spred sig till logelokalerna. Även denna gång ryckte

Frimurarhuset i Härnösand, säte för Mellersta Norrlands Provinsialloge.

Mellersta Norrlands Provinsialloge firar 50 år F rimureriet i Härnösand tog sin början som en frimurar- förening, men redan efter en kort tid grundades S:t Johanneslogen Moria år 1903 och S:t Andreaslogen Elysium år 1910. Svenska Frimurare Orden har verkat i Sverige i över 250 år och drygt 120 år i Härnösand. I oktober var det dags för 50-årsjubileum i Mellersta Norrlands Provinsialloge, MNPL. I samband med invigningen av frimu- rarhuset i Härnösand år 1904 framförde kronprins Gustaf en hälsning från Ordens Stormästare, kung Oscar II, att det inom en inte alltför avlägsen framtid inom logens murar skulle utveckla sig

Page 1 Page 2 Page 3 Page 4 Page 5 Page 6 Page 7 Page 8 Page 9 Page 10 Page 11 Page 12 Page 13 Page 14 Page 15 Page 16 Page 17 Page 18 Page 19 Page 20 Page 21 Page 22 Page 23 Page 24 Page 25 Page 26 Page 27 Page 28 Page 29 Page 30 Page 31 Page 32 Page 33 Page 34 Page 35 Page 36 Page 37 Page 38 Page 39 Page 40 Page 41 Page 42 Page 43 Page 44 Page 45 Page 46 Page 47 Page 48 Page 49 Page 50 Page 51 Page 52

Made with FlippingBook - Online catalogs