Anna Wadström, Anna Asp, Joséphine Wistedt och Edvin Bredefeldt spelade rollerna i Byteaterns uppsättning Jaktlycka under hösten.
Under arbetets gång har Tove nyfiket stigit år sidan och låtit teater - processen ha sin gång. På avstånd har hon fått se sitt manus växa fram till en pjäs. – Det är häftigt med teater, det finns mycket disciplin. Alla har sina tydliga roller och sen samarbetar man utifrån det. Regissören har överblicken och jag har bara kunnat steppa tillbaka och litat på processen. Byteatern är verkligen en fantastisk teater, säger Tove. Utöver skrivandet är musiken en viktig del av Toves liv. Hon både sjunger och skriver låtar. Kalmars Jägarinnor var från början en sång som Tove skrev, men som blev så pass lång att hon bestämde sig för att skriva en roman med samma namn. Fyra år senare var boken klar och en ny stjärna på författarhimlen var född. – Att kasta mig ut och göra sådant jag inte kan har alltid taggat mig. Jag trivs i författarrollen, men är ingen ensamvarg som bara vill sitta och skriva på kammaren. Jag gillar att turnera med böck- erna, föreläsa och delta i olika arrangemang, samtidigt som jag job- bar med musiken. Att hålla på med olika projekt samtidigt gör att jag aldrig får skrivkramp, skrattar hon. Just nu skriver hon på en ny roman som kommer nästa höst, jobbar med ett manus till en dockteater i Malmö och njuter av hösten på östra Öland – det landskap som är hennes största inspirationskäl- la. Här följer hon årstiderna via himmelen, det storslagna och det enkla på samma gång. I ett hus i Gärdslösa har hon sin fasta punkt tillsammans med familjen. Huset är ett gammalt fårvaktarhus som flyttats till platsen från alvaret och som byggts ihop med ett stenhus. – Vårt hem är ett skapande i process. Huset är ritat för att kunna jobba kreativt hemma, med både ateljé och kontor. Här får bar- nen ta plats och det är lekstationer lite här och där. Det ska vara trivsamt och mysigt och så vill jag omge mig med saker som be- tyder någonting. Hemmamiljön får förändras med oss hela tiden, säger Tove.
– Under pjäsens gång får vi vara med om att fasaderna faller. De roller som spelats för varandra håller inte och plötsligt kommer man till en punkt när man inte längre behöver spela. Regissören och skådespelarna skildrar det så väldigt fint. Efteråt vill man bara vara kvar i stämningen som lagt sig i rummet och snacka om allt och inget. Jaktlycka är en fristående tolkning av Kalmars Jägarinnor, men har samma jargong och språkbruk. Tove leker gärna med orden och i boken finns ett tydligt ”jägarinnespråk”, ett sätt som karaktärerna talar på, som Tove har tagit med i pjäsen. – Regissören Elin Skärstrand är från Kalmar och det var en trygg- het för mig att lämna manuset till någon som förstår Kalmarjar- gongen. Samtidigt är det en allmänmänsklig pjäs, man ska känna igen sig oavsett var man kommer ifrån. Alla skådespelare är från olika platser i Sverige som bott här ett tag, lyssnat, känt in platser och tagit in impulser. Det är så fint att se dem ta sig an sina roller så helhjärtat, säger Tove. Sedan debuten har hon skrivit sex romaner och håller på med sin sjunde. Att skriva sitt första manus beskriver hon som en otrolig upplevelse. – Jag håller fortfarande på att smälta det! Att så många professio- nella konstnärer har tagit texten till sina hjärtan, lagt ner sin själ, vänt och vridit på varenda mening och engagerat sig så djupt, det har jag aldrig varit med om innan. Alla som jobbar på teatern har gjort saker som jag inte kan, tagit med sig mina ord in i ljud, ljus, scenografi och skådespeleri. De har klivit in i mitt universum och varit med mig där. Att få se ett manus utvecklas till en 3D-upple- velse är otroligt, säger hon.
| NYTT BOENDE NR 4 | 2024 | 63
Made with FlippingBook. PDF to flipbook with ease